Livet är som en bok, en självbiografi som blir skriven alltefter.
Bokens slut är upp till dig.
Dom valen du gör styr den röda linan som löper över de blanka sidorna och som många refererar till som karma eller ödet.
Det finns många dåliga människor som det finns bra sådana.
Dessa är knytpunkterna som bestämmer nästa färdriktning för din lina.
Du väljer själv om du vill “ Interacta “ med dåliga så väl som bra människor.
Det hänger bara på dig, det har det alltid gjort.
Det finns även bra och dåliga beslut, dessa knytpunkter går i sin tur att knytas direkt till det ovan nämnda. Dåliga människor ger dig möjligheterna att ta dåliga och mindre, om än, dåliga beslut.
Vad du än väljer att göra så är konsekvensen oftast den samma, DÅLIG.
Om du istället viker av från den vägen och endast “ interactar “ med bra människor så blir oftast följderna av dina beslut BRA.
Som Kampsportare får man en annan syn på livet. Tränar du och utövar en kampsport med “ rena “ avsikter så blir du starkare i dig själv.
Om dina avsikter däremot är “ orena “ så kommer du bara förpesta din existens och människor i din omgivning. Även de du älskar kommer att agera frånstötande då de kan förnimma din fulhet.
Som kampsportare följer en kunskap och med denna ett ansvar.
Enligt mig är meningen med livet att ge snarare än att roffa åt sig.
Att underlätta livet för med människor snarare än att försvåra det.
Missförstå mig inte, om någon jag håller av eller om min egna hälsa svävade i fara så skulle jag inte tveka att ta till våld, oavsett mängd som krävs.
Ibland befinner man sig i lägen där man antingen backar eller ger allt och det är i dom lägena som man verkligen kommer till sans med vilken slags människa man är.
Livet handlar om att inte försätta sig i de situationerna och när man väl hamnar där bedöma vilken mängd kraft som behövs.
Inför varje beslut och inför varje tillfälle som presenterar sig, ta ett steg tillbaka.
Bedöm, resonera, överväg, agera.
Varje gång du hamnar i ett hörn och är omringad av dåliga val, tänk efter. Hur hamnade jag här?
Varför hamnade jag här? Kan jag backa ur utan några radikala följder? Vad står på spel?
Är det värt det?

Jag är 18 år och jag har inte speciellt mycket livserfarenhet så att lita på det här kanske inte är det bästa ni kan göra. Men jag har varit nere och kikat på de dåliga vägarna jag med och det enda jag kan säga av ren erfarenhet är att de goda vägarna är längre, brantare och tuffare men erbjuder en skönare vila vid sitt slut.

Ingen gillar en bråkmakare, bakom varje hårding döljer sig en mjukis och bakom varje mjukis finns det en hårding.
Ställ dig frågan, ska jag vara en hård och kall, frånstötande människa på utsidan och en ensam liten fjant på insidan eller en varm, välkomnande, godhjärtad mjukis på utsidan och en beskyddande pitbull på insidan?

Felix Signing out, Räkan to ground Control, mission complete.